Kaptitlet börjar precis där det första slutade, Buck har precis kommit fram med båten till en strand med ett läger. I början får han bara varar där och det verkar inte vara ett roligt liv. Alla hundar slås och Buck verkar inte få någon lugn och ro. "De var vildar, varenda en av dem och de kände inte till någon annan lag än påkens och tandens". Det är ett citat från s. 21 i boken.

I lägret får Buck sakta men lära sig hur man överlever i "vildmarken". Trots de lite extrema förhållandena lär Buck sig fort och på så sätt klarar sig sig undan knipor. Samma dag Buck först kom till standen blir han för första gången satt i ett hundspan. Även där visar Buck att han lär sig snabbt även om han trasslar til det några gånger. Efter den gången i spanet blir han en av favoriterna av männikorna när det gäller att dra.

Det jag tyckte var interessant med kapitlet var i slutet när Buck säger att han har utvecklats och formas efter de nya förhållandena. Men också att han inte lärde sig sina nya kunskaper, utan att det var hans gamla instinkter från hans förfäder som vaknade till liv igen. När man inte är i en stad eller vid civilasionen så blir det annorlunda. Lagar glöms bort och man lever under andra vilkor. Man måste anpassa sig och det är just vad Buck gör, även om han måste bryta lagar och glömma bort delar av sin moral. Men också att i varje person eller djur finns det en instinkt som kommer fram när den behövs, och den kan vara så stark att man blint följer den.

I början får man veta liten om hunden, Buck, som boken handlar om och hans liv som sällskaps hund hos familjen Miller. Och hur han blir tagen av en tjänarna och såld för pengar. Efter en lång resa kommer han tillslut fram till mannen med den röda tröjan, som säljer hundar till de som skulle upp i norr och leta guld. Effter ett tag hos mannen med den röda tröjan blev Buck slåld igen och hamnar på en båt som åker norrut. Kapitlet slutar när båten kommer fram till sin destination.

Det har inte riktigt hänt något än, så det finns inget mer jag kan skriva om.