Jag har funderat på om Kallocain är bra eller dåligt och om det skulle ha funnits, vilka förändringar det skulle innebära.

Om Kallocain fanns skulle det hjälpa vårt samhälle på olika sätt. T.ex skulle ingen kunna begå ett brott utan att bli avslöjad, vilket bl.a sparar pengar och liv. Terroristattacker, t.ex den på Utöya, skulle kanske ha blivit upptäckt innan attentatet skedde.

Man skulle inte heller kunna ha hemligheter eller ljuga för varandra, och det finns både för- och nackdelar med det. Man kan inte såra andra personer genom att inte berätta sanningen, och är fullständigt ärliga med varandra. Man kan också få reda på allt man vill genom att fråga.

Men att inte berätta sanningen kan också såra personer, en vit lögn har inte skadat någon. Det kan också bli socialt obekvämt, eftersom att småsaker som man inte tyckte likadant om förut kan bli stora diskussioner. Det kan också leda till liknande situationer:

-       Jag har en ny tröja på mig, visst är den snygg?

-       Snygg? Jag skulle aldrig ha på mig den.

Det var svårt för mig att komma fram till vad jag känner för Kallocain, det finns så mycket man måste väga med. Om jag skulle få möjligheten att välja om Kallocain skulle användas eller inte, skulle jag ändå säga nej. Visst, det skulle vara bra om man kunde spara tiden en rättegång tar och istället, mycket fortare, reda ut om någon är skyldig till ett brott eller inte. Men är det rätt att på vägen att ändå förnedra den person som förhörs, när han berättar allt. Det kan inte undgå att han säger något som inte är relaterat till anklagelserna.
Jag tycker inte att det är rätt, ens tankar är det ändå som vi på riktigt kan ha för oss själv och som är helt privat. Alla har sitt privata liv, och om det skulle tas bort tror jag inte att man riktigt kan slappna av helt och hållet. Men det skulle ändå gå att leva med. Tänk att en dag så kan du inte behålla dina tankar för dig själv. Man måste svara sanningsenligt på varenda fråga man får, och det är nästan helt omöjligt att ljuga. Jag skulle känna mig kränkt på något sätt, vi bor ändå i ett land med mycket frihet med vad vi kan och vill säga. Det är vad vi är vana vid. Och som jag sa innan, en vit lögn har inte skadat någon. Det är aldrig bra att ljuga, men vem har sagt att man behöver säga hela sanningen? Ofta undanhåller man saker från personer för att man Inte vill såra dem. Ibland kan det vara bättre att inte säga hela sanningen, och det är något som man inte skulle kunna göra med Kallocain.

Varje dag skulle man såra många personer, och det är inte kul för varken en själv eller den som man sårar. Man kommer också att får reda på saker som man kanske inte vill veta, genom att ställa frågor som: Vad tycker du om min nya frisyr?

Jag tycker inte att Kallocain är bra och det borde inte användas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Leo Kall och hans chef, Rissen, har en något konstig relation, där Leo känner ofta att han måste kritisera vad Rissen gör, även om det bara är i hans tankar. Medan Rissen inte verkar ha några tankar om Leo, och om han har det är det inget man som läs...

Jag kände att Skriet från vildmarken inte passade mig, så jag bytte bok. Som det står i rubriken läser jag nu Kallocain av Karin Boye.   Än så länge har jag inte kommit så långt, men jag tycker att det är interessant hur staten, Väststaten, och d...

Kaptitlet börjar precis där det första slutade, Buck har precis kommit fram med båten till en strand med ett läger. I början får han bara varar där och det verkar inte vara ett roligt liv. Alla hundar slås och Buck verkar inte få någon lugn och ro. "...

I början får man veta liten om hunden, Buck, som boken handlar om och hans liv som sällskaps hund hos familjen Miller. Och hur han blir tagen av en tjänarna och såld för pengar. Efter en lång resa kommer han tillslut fram till mannen med den röda trö...